Österrikiskt smörgåsbord

Jag har gjort en ny buffé med österrikiska specialiteter till gubbens dragspelskväll med typisk musik från Wien. Det kom säkert 60 personer. Tyvärr började det regna nästan genast, så vi fick flytta in i församlingssalen, där det var varmt och kvavt.

Vi börjar med den österrikiska specialiteten Backhendl. Det är friterade kycklingbitar. Jag kollade på internet och sen tog jag den förkokta varianten. Då kokar man nämligen bitarna med soppgrönsaker och kryddor i vatten. Fördelen är att man är säker på att kycklingen är helt färdig, och att friteringen av kycklingbitar vända i mjöl, ägg och ströbröd går snabbt.  Dessutom får man kycklingbuljong på köpet, vilket inte är helt fel.

I den stora skålen längst till vänster är det en väldig massa potatissallad av den alpinska sorten. I sista ögonblick blandade Lisa i en massa machésallad i sin läckra potatissallad, såsom österrikare vill ha det. De kallar maché för fågelsallad, vet ej varför. Min bönsalladsyns i skålen i mitten. Det är även länken till den goda marinerade tafelspitzen. Längst fram ser man de nystekta schnitzlarna. De hade t o m kunnat vara ännu mindre. Jag delade schnitzlar i tre bitar, bankade dem tunt, vände dem i mjöl, ägg och ströbröd och stekte dem i mycket skirat smör tills de fick fin färg. Schnitzlar ska simma i fett. Sen kan de för all del få droppa av på hushållspapper.

I glasburken med orange fyllning är det Liptauer - ett trevlig pålägg. Recept här. I de två små skålarna till höger är det ingen parmesan utan nyriven pepparrot. Det finns även rädisor - jag tyckte rättika skulle vara bökigare, litet inlagd gurka och pepperoni, samt en del färsk lök och paprika för vitaminernas skull. I bakgrunden ser man även Claudias bayerska vitkålssallad. Jag har testat en del olika recept, t ex det här.

Pumpakärnspålägget är allra längst till vänster på fotot ovan, det är ljusgrönt och serverades i en glasburk. Det syns även på fotot nedan, i burken i mitten till höger. I den bruna burken är det "potatisost", ett klassiskt pålägg baserat på potatismos. Här är mitt recept, men det var Monika som bidrog med potatisosten på bilden. Skinkröran på rökt lufttorkad skinka näst längst till vänster är en för mig ny klassiker. Längst till höger syns tafelspitzsyltan. 

Här är potatissalladen längst bak och kålsalladen längst fram. Surkålsstrudeln är precis mitt emellan bredvid rädisorna. Till höger om strudelbitarna ser det ut att vara pannbiff, men i så fall är det en vegetarisk variant, för det rör sig om Kaspressknödel. Lustigt nog var det inte många som kände till den här österrikiska specialiteten, men den var mycket uppskattad.

Sedan glömde jag att fotografera efterrättsbuffén. Mitt bidrag var alltså punsch- och sachertärningar, se recept här. Claudia gjorde en klassisk kaka, av den här typen. Monika bidrog med en god aprikoskaka, typ en saftig sockerkaka på plåt med aprikoser nertryckta med jämna mellanrum, Christine hade bakat en jättegod glutenfri vallmochokladkaka, som jag måste be om receptet till. Och så hade jag ställt fram österrikiska kex (Manner). Ja, de är i o f s inte så otroligt häftiga, det är såna där fyllda med våffelpappersaktiga kex med citron- eller annan fyllning. Men de räknas här till de typiska specialiteterna från Wien.

Det fanns även fläderblomssaft, vin och öl från Österrike till buffén. Och det blev ett bra överskott som församlingen får som gåva som tack för att vi får hållas till där och festa med musik från Wien.

Det första österrikiska smörgåsbordet:

Att en svensk gör en österrikisk buffé för bayrare är ungefär så knäppt som att en italienare skulle bjuda värmlänningar på norsk mat, men det gick faktiskt väldigt bra och blev mycket uppskattat.

Temat var Wien, så jag försökte hålla mig till recept från Wien:

Det enda som serverades varmt var en plåt med Kaspressknödel och Backhendl. Det fanns bröd och nyriven Kren (pepparrot), rättikssallad, inlagd gurka, pepperoni och inlagd lök, pumpakärnspålägg, Liptauer, Erdäpfelkas, nöttköttssylta och köttstrudel. Dessutom en potatissallad med machésallad av den sydtyska / österrikiska varianten som någon annan hade lagat. Den var väldigt god och smaksatt med rätt så mycket senap. Som reserv hade jag med litet skinka och korv, men de fick stanna kvar i sina förpackningar.

Till efterrätt fanns det järnvägskakor, Gugelhupf, Buchteln, samt Sachertärningar.

För Sachertärningar gör man en platt chokladsockerkaka med blockchoklad i en liten långpanna. Det ska gå och dela kakan en gång, så den kan fyllas med varm aprikossylt. Det går lättast om man delar kakan i fyra bitar och skär upp en bit i taget. Jag är inte helt nöjd med receptet (Brigitte-recept, varför lär jag mig aldrig?), men det finns ju massor av bra recept på chokladkakor här i världen. Så här långt kan man frysa in kakorna. När de ska serveras smälter man 300 g mörk blockchoklad med 1 dl grädde, men låter den inte bli för het. Dels är det inte bra för chokladen, dels bränner man sig på tassarna och dels rinner det bort så mycket choklad. Det är lättare att smeta på något fastare choklad.

Dricka: Österrikiskt öl och vin, svartavinbärssaft och Almdudler, den populära österrikiska läsken.

Samt kaffe. Jag var den första som fick använda församlingens nya kaffebryggare, som går att använda för färre än 50 pers, så det var ju väldigt bra.

Tyvärr regnade det, så vi fick leka Biergarten i församlingssalen. Dagen därpå var det bättre väder och grillfest på samma ställe och då tog jag med ett par futtiga rester. Syltan åt vi upp hemma med stekt potatis, som man brukar göra här.