Panerad kyckling som i Wien

Jag tänkte kolla om det fungerar att värma upp panerad kyckling i ugn, för i så fall skulle jag kunna servera den varm på min österrikiska buffé (tema Wien) om några veckor. Schnitzel och kyckling och kokt kött; allt kan man dubbelpanera och servera, enligt wienarna. Så här gör man:

salta och peppra kycklingdelarna (det här är filé skuren i mindre bitar)

vänd dem i mjöl

vänd dem i uppvispat ägg (det går åt nästan 2 ägg till ett halvt kilo kycklingbitar)

vänd dem i ströbröd

Stek / fritera i skirat smör (helst), ca 1/2 cm i pannan, för det är viktigt att schnitzlar och liknande simmar i fett. Värmen ska från början vara mellanhög, så att kycklingbitarna bryns i lugn och ro utan att bli brända och dessutom blir färdiga inuti, men det kan bli nödvändigt att sänka värmen. Lägg bitarna på hushållspapper för att droppa av. De kan sedan värmas upp i ugn i 150 - 175°.

Det finns så många fantastiska kockar och recept från Österrike, men hur det än är, så är verkligheten (vanliga restauranger) en annan. För det första kan det vara svårt att hitta en österrikisk restaurang i Österrike - det känns otroligt när man vet hur det är på andra sidan gränsen i Bayern. För det andra brukar menyn vara rätt så enahanda. Jag förstår inte hur folk som regelbundet behöver en enkel - men bra - lunch gör. Tar med sig smörgåsar kanske. I alla fall brukar det finnas panerad schnitzel och panerad kyckling och kanske gulasch. Rätten kan för all del vara bra, men några fler varianter kunde man hoppas på. Och inte är det billigt heller, jämfört med München. Fast nu vill jag berätta om en väldigt trevlig panerad kyckling som jag åt i Schwarzenberg under Schubertiaden. Det var filébitar (inte hela bitar med ben, som man får ibland) som var panerade med bland annat krossade pumpakärnor. Till detta fanns det en majonnäs, smaksatt med pumpakärnsolja och en sallad, där det ingick pumpakärnsolja (troligen blandad med annan olja) i dressingen. På vägen mellan Schwarzenberg och den större staden Dornbirn (där vi inte såg någon restaurang som lockade) stannade vi vid en utsiktspunkt där det dels fanns en ekologisk restaurang med höga priser och inga gäster och dels en mera vanlig restaurang. Där åt jag en bra schnitzel med sallad och gubben min tog en ostspätzle (med restaurangens egna goda ostblandning, som dock skulle kunna vara för stinkande för känsliga turister). Det lustiga är att han fick en sallad med en extra liten potatissallad, vilket verkligen är överkurs när man äter ostspätzle, och jag bara en vanlig sallad. Så vi bytte. För övrigt orkade han inte all spätzlen. Ostspätzle är ju väldigt mättande.