Moderna potatisknödlar - recept från i våras

 

För några veckor sedan var vi på Auer Dult, vårmarknaden i östra München och passade på att kika in i skyltfönstret på det isländska kaféet, Café Blá, men det var stängt. Men vi gick in på värdshuset mitt emot, Wirtshaus in der Au, vilket är väldigt inne nuförtiden med ung, attraktiv personal, ny modern matsedel och massor av unga kunder. De har specialiserat sig på knödlar (Restaurangen Zwickl å sin sida har specialiserat sig på bayerska stora köttbullar - den kan också rekommenderas - och missa inte toaletten - i alla fall damtoaletten har fixats till en kopia av ett utedass med fågelkvitter och gröna kvistar mitt inne i stan.) Ja, hur som helst på Wirtshaus in der Au beställde jag Knödeltrion, som var väldigt trevlig. Och igår kopierade jag rätten.

 

Det rör sig här om potatisknödlar, kroppkakor i det här fallet på hälften kokt och hälften råriven potatis. Nu var jag så fräck och tog till potatisknödelflingor, som rörs ut i vatten (säsongens nypotatis är i alla fall inte det rätta för knödlar) och det gick jättebra!

Knödel nummer ett var med paprika och fårost på pepperonata.

Knödel nummer två var med bergsost (som gruyère) på spenat.

Knödel nummer tre var med spenat på tomatsås.

Pepperonatan: 4 paprikor i olika färger och 3 gula lökar skärs i fina tärningar och fräses. Sedan tillsätter man litet krossade tomater från burk, men inte för mycket, vitlök, lämpliga provencalska örter och salt och peppar och låter puttra ett tag. Smaka av.

Spenaten inuti knödel tre och som sås till knödel två är helt enkelt fräst förvälld bladspenat med löktärningar, avsmakad med muskot, salt och peppar. Avsmakningen är viktig.

Till Österrike-buffén 2019 gjorde jag små spenatknödlar med hjälp av påsknödelpulver och serverade som minispett - till min förvåning blev de jättepoppis!

Så här ser produkten ut. Den är från Aldi och kostar nästan ingenting. Jag har faktiskt inte hittat den någon annanstans. Normalt sett äter man dock knödlar nykokta eller uppstekta.

Tomatsåsen gjorde jag i två omgångar. Dagen innan gjorde jag en enkel tomatsås på hackad lök, fräst i fett, litet tomatpuré, också fräst och sedan resten av tomatburken. Socker, salt, peppar, vitlök och litet hackad färsk basilika. Sedan använde jag den såsen som bas. Nästa dag fräste jag små, delade tomater och mera hackad lök i panna, strödde över socker, salt och peppar och tillsatte bassåsen. Samt mycket mera basilika. Såsen blev jättegod.

Knödlarna kan förberedas. När de är formade glider man med fuktiga händer över, så att det inte finns några öppningar dit vattnet kan nå in och lösa upp dem. Koka upp saltat vatten. Lägg i knödlarna och låt dem koka upp. Sedan får de inte koka mera, bara sjuda. Stora knödlar i 20 minuter, mindre något kortare tid. 

Såserna skedade jag i små ugnssäkra formar och värmde upp i vattenbad för att få plats med på spisen.

För övrigt var den mest traditionella knödeln av de tre, den med spenat, klart bäst!

 

Och i en separat kastrull gjorde jag aprikosknödlar i sockrat vatten. Samma potatismassa och inuti en urkärnad aprikos, där en sockerbit stoppats in istället för kärnan. Rullade i smörrostat ströbröd med kanel och socker och serverade med glass. Som efterrätt tror jag dock att aprikosknödlar på kvargdeg är bättre, men potatisvarianten är också väldigt vanlig.

Jättefin knödelmåltid. Sedan gick vi på operan och såg och hörde Tannhäuser. Tja, musiken var bra, men regissören hade väl fått spader eller nå´t.